Aktuellt från Hamilton

Länsstyrelsen kom nyligen med en intressant utbildnings- och arbetsmarknadsprognos för Stockholms län till 2020. Jag har sagt det tidigare men det förtjänar att understrykas; utbildnings- och kompetenskravet är högre i Stockholm än någon annan stans i landet. Det har sin grund i det företagsstruktur som finns här, men ingen annan stans i landet.

Prognosen visar att det kommer att finnas stor brist på lärare, förskollärare, vård- och omsorgspersonal, tekniker och inom tillverkning. Den totala efterfrågan på arbetskraft beräknas öka med 200000 personer fram till 2020 i Stockholmsregionen, dvs med ett Uppsala. Tre av fyra jobb handlar om personer med eftergymnasial utbildning. Efterfrågan på personer med enbart grundskole- eller folkskoleutbildning minskar. Efterfrågan på personer med gymnasieutbildning beräknas öka något, men då skiljer det sig givetvis beroende på vilken typ av utbildning man har.

Som jag ser det understryker resultatet av denna prognos några saker:
1. Fler ungdomar måste ha gymnasiebehörighet när de lämnar grundskolan.
2. Fler ungdomar måste klara sin gymnasieutbildning.
3. Informationen om vilka utbildningar som leder till jobb måste bli bättre och börja redan på grundskolan.
4. Efterfrågeökningen understryker vikten av att det byggs fler bostäder i hela länet. Alla kommuner behöver bidra för att tillgodose arbetsmarknadens kompetensbehov.
5. Vi måste bli bättre på att ta tillvara på den komptens som finns hos många med utländsk bakgrund, personer som redan finns här i regionen.
6. Pensionsavgångarna under perioden är yttreligare en viktig aspekt som understryker behovet av inflyttning och bättre tillvaratagande av utrikes föddas kompetens på arbetsmarknaden.

Stockholmsregionen är en viktig tillväxtmotor för Sverige. Det är väsentligt att företagens, akademiernas och andra arbetsgivares komptensbehov kan tillgodoses. Ett komptensbehov som innebär kompetenskrav som är högre än på andra håll.

När vi vet att antalet jobb där det bara krävs förgymnasial utbildning minskar så understryker det än mer vikten av att grundskolan lyckas med uppdraget ”alla ska med”. För alla individer har ett intresse och något som de är bra på. Den stora utmaningen är att hitta detta redan i grundskolan. Lyckas man med det är jag övertygad om att andelen utflippade/avhoppade elever kommer att minska. Var finns det bästa skolexemplet på hur man jobbar för att åstadkomma detta i Stockholm? eller i Sverige?
/